autohanna

veckans tema - andningsankaret

det är en typ av meditation. jag koncentrerar mig på var andningen känns mest (näsan, bröstet, magen). varje gång tankarna glider iväg fokuserar jag på andningen igen. om och om igen.

jag gör övningen på stan, på bussen och på jobbet. trots alla sinnesintryck runtomkring ska jag inte analysera eller ha en åsikt om det jag ser, hör och känner. bara objektivt registrera, andas och vara närvarande.

det känns som om jag tar ett kliv åt sidan i stressiga perioder och låter autopiloten ta över. autohanna. ett skal som pluggar, städar, ordnar. och jag, riktiga hanna, går i dvala.

låter det praktiskt? autohanna fixar och riktiga hanna sover bredvid. men det är åt skogen.

jag kunde inte vakna och ta tillbaka rodret. jag var aldrig närvarande. utan närvarande kan jag inte känna. utan känslor är det tomt. tomhet gör ont och kan fyllas på många sätt, dåliga och mindre dåliga, men gemensamt för alla sätt är att de eskalerar då tomheten aldrig blir mätt.

när jag andas på bussen vaknar riktiga hanna och tittar sig yrvaket omkring. registrerar omgivningen och bara är i sig själv. förankrar sitt medvetande i andningen och hittar tillbaks.