boken är en samling essäer om de missgynnade i samhället som vill bryta sig ut och bli fria. men de stannar lojalt kvar i den enda värld de känner till. de inställda upprorens tid.
läsaren får följa fru meckel som gråter över kärlekslös
het. herr bachmann som sitter i fängelse efter att ha försökt skjuta en kommunistledare. han försöker oupphörligen ta sitt liv på olika sätt. om en man som kidnappar sina fosterbarn när sambon vill skiljas och bilar långt ut i nevada öknen.
den längre novellen handlar om pascal pinon; mannen med sin stumma hustrus ansikte i pannan. hon kan sjunga så bara han hör och ibland sjunger hon ont. han arbetar på cirkus tillsammans med de andra monstren och de förklarar sitt lidande med att de har en oerhört viktig uppgift. vad är en människa? de försvarar mänsklighetens yttersta gräns.
samtidigt sitter en pojke i fängelse för mord på två flickor. han ströp dem plötsligt. ett motivlöst mord är ofattbart skrämmande. pojken verkar befinna sig i bottenlös skräck och han kommunicerar med omvärlden genom att skriva små lappar, kleta in dem i träck och kasta på cellgolvet. på dem står det saker som andas fram mitt ansikte och någon måste vara länken mellan ljus och mörker.
just den novellen berörde mig oerhört. den handlar om kärlek som inte kan förklaras, djup mänsklig skräck och monsteras kamp. jag uppskattade språket och den ovanliga historien.
jag misstänker att jag fått tag i en förkortad version av nedstörtad ängel. för det finns en bok som bara heter så, utan tillägget berättelser från de inställda upprorens tid.
den får 3.5 av 5. (jag tror nedstörtad ängel kan få högre betyg ensam)