snooze vs morgonro

förbaskat! morgonro-övningen går inte alls bra och det är snoozes fel. jag går aldrig upp i tid för en lugn stund. nej stopp räcker.

fast jag vill ändå inte ha en sån här. jag kan klara det utan hjälp från flygande anti-snooze väckarklockan.

morgonro

det är sista dagen på sommarjobbet. en månad är kort tid och jag är inte riktigt fullärd ännu... jag har räknat på sättningar och sponter, författat geotekniska rapporter, geotekniska PM och anbud (inte alldeles allena naturligtvis). men jag har fått mersmak på lera.

daimtårta till fikat.

nu när sommarjobbet är slut blickar jag framåt och inser att nästa stora händelse är...australien. avresedagen närmar sig med jättekliv. det är ju ett nytt avsnitt, fortfarande oskrivet och spännande. jag ska bo på weller street, goodwood, tillsammans med dilber och någon mer. jag ska studera geologi och hydrologi på the university of adelaide. men därutöver vet jag ingenting.

jag funderar mycket på vad jag vill att den här resan ska bjuda på och (till allas obeskrivliga förvåning) har jag gjort en lista...

1. förbättra engelskan
2. besöka opalbrytningen i coober pedy, 12 apostlarna, ayer's rock, öknen
3. jobba lite (i eventuellt en bokhandel??)
4. hitta en favoritpub och favoritfik att hänga på
5. se spindel, krokodil och orm på riskfritt avstånd
6. se kängru, val och delfin på klappavstånd
7. spela beachvolleyboll ganska ofta och surfa någon gång

men det känns ännu viktigare att kunna slappna av och vara närvarande. jag har en metod som ska hjälpa mig hade jag tänkt. jag kallar den morgonro men jag har inte ens prövat än... den går ut på att ta sig tid till meditation på morgonen. jag hade tänkt att stiga upp så pass tidigt att det finns utrymme till andningsankaret.

jag märkte häromdagen att jag omedvetet upprepade ett mantra under övningen. jag viskade om och om igen "jag är här jag är här". som om jag annars är någonannastans. jag behöver hämta hem hela mig och samla mig inom mina konturer innan dagen tar fart.

under min anorektiska tonårsperiod fick jag upprepade gånger göra en övning hos sjukgymnasten i varberg. jag låg ner på mattan och hon rullade en medicinboll längs konturerna på min kropp. en övning som stärker kroppsuppfattningen.

det känns som om jag är i samma behov nu. fast mentalt. den här plågsamt vida rymden omkring mig, allas känslor och tankar som jagar genom luften, alla intryck som peforerar min hud.

håll fast mig, ligg på mig, tyng ner mig. så jag vet att jag är förankrad. linda mig som ett ryskt spädbarn. de visste något om trygghet de, ryssarna.

bokskorpioner och rufsiga katter

en skorpion, en skorpion! ylar camilla från duschen. jag tar stoiskt hand om saken efter att listigt ha förhandlat till mig fördelar under flyttstädningen.

den här duschskorpionen stor som ett majs är en besynnerlig varelse. bokskorpion kallas de berättade en vis man i helgen. han försökte skurkaktigt slå i mig att de levde på tryckbokstäver, vilket jag svalde med hull och hår. vilken grej liksom, ett djur som specialiserat sig på att stjäla a:n och e:n ur böcker. men visa man (du vet vem du är), de äter faktiskt boklöss. jag förlåter dig för att du och din fru bjöd på en sällsamt trevlig helg!

vi har följt en kattfamiljs liv och tragedier i helgen. ihjälbitna kattungar, återuppstående kattungar, vilda nattslagsmål, katten tonys förvandling från mes till hjälte när han vägrade släppa förbi kattungsmördaren. jag är alldeles matt och förtvivlat förälskad i en liten rufsig kattunge. må han få leva...

jag har grubblat på hur öppen bloggen ska vara, vilket tvingat mig att fundera över syftet med den. reseblogg i all ära, men jag tror inte det är nog för mig. jag gör en personlig resa just nu och funderar mycket över livet, lycka och mål. av många skäl har jag bestämt mig för att vara utlämnande om det. mia skärringer inspirerar mig. hon tycker det finns för få samtal om det som är äkta, det som är viktig. därför kommer nu humor, bokrecensioner, insikter, fakta om djur och reseberättelser att blandas bortom vett och reson. jag måste byta beskrivning på bloggen. något förslag?

autohanna

veckans tema - andningsankaret

det är en typ av meditation. jag koncentrerar mig på var andningen känns mest (näsan, bröstet, magen). varje gång tankarna glider iväg fokuserar jag på andningen igen. om och om igen.

jag gör övningen på stan, på bussen och på jobbet. trots alla sinnesintryck runtomkring ska jag inte analysera eller ha en åsikt om det jag ser, hör och känner. bara objektivt registrera, andas och vara närvarande.

det känns som om jag tar ett kliv åt sidan i stressiga perioder och låter autopiloten ta över. autohanna. ett skal som pluggar, städar, ordnar. och jag, riktiga hanna, går i dvala.

låter det praktiskt? autohanna fixar och riktiga hanna sover bredvid. men det är åt skogen.

jag kunde inte vakna och ta tillbaka rodret. jag var aldrig närvarande. utan närvarande kan jag inte känna. utan känslor är det tomt. tomhet gör ont och kan fyllas på många sätt, dåliga och mindre dåliga, men gemensamt för alla sätt är att de eskalerar då tomheten aldrig blir mätt.

när jag andas på bussen vaknar riktiga hanna och tittar sig yrvaket omkring. registrerar omgivningen och bara är i sig själv. förankrar sitt medvetande i andningen och hittar tillbaks.

majbilder - firandet av kandidaten

afterschool på systerobror

lekdag på norra djurgården

betygskriterium

efter en hårt nedsatt fot (hildas) och stark kritik (hildas) har jag beslutat mig för att gå oppositionen (hilda) till mötes. missnöjet gäller betygssättningen på böckerna. det råder tydligen "kaos och anarki" i systemet.

men detta är bara en illusion. i själva verket är mina betyg noggrant avvägda enligt följande bedömningsgrunder:

betyg 5 - nyskapande och briljant användning av språk. ovanligt och fängslande ämne. väcker funderingar, berör och stannar kvar i minnet långt efter. skapar en stämning, en ton som är unik för just den boken.

betyg 4 - välskriven och historien skiljer sig från mängden. har god potential men faller en gnutta på grund av långrandiga partier eller misslyckande att få ihop berättelsen ordentligt.

betyg 3 - fängslande men tappar fokus under historiens gång och blir "fladdrig". en bra språk men som saknar personlig prägel.

betyg 2 - språkliga brister och klichéer. en aning förutsägbar.

betyg 1 - uselt språk och ointressant historia.

ett betyg som hamnar mellan två nivåer, som till exempel omdömet 3.8, motsvarar något som det här; fängslande men långrandiga partier, delvis välskriven, har lovande potential men räcker inte ända fram...

kaos och anarki? den som vågar sig på att kritisera betygsystemet igen är en ynka slappsvans!

book coaching

jag tipsar om sommarläsning. skicka ett mail till made_in_denmark@hotmail.com och ge två exempel på böcker du gillat samt vilken typ av genre som intresserar dig.

Middlesex (Jeffrey Eugenides)

Så här börjar boken;

Jag har fötts två gånger: först som liten flicka en anmärkningsvärt smogfri januaridag i Detroit 1960, och sedan på nytt som tonårspojke i ett undersökningsrum inte långt från Petoskey i Michigan i augusti 1974. Läsare med specialkunskaper kan ha stött på mig i doktor Peter Luces avhandling "Könsidentitet hos pseudohermafroditer med brist på 5-alpha-reduktas"...

Cal, eller Calliope som han kallades när han fortfarande levde som flicka, är född hermafrodit. På grund av en gammalmodig läkares bristfälliga undersökningar förblir detta osynligt för alla och Calliope uppfostras som flicka.

Parallellt med Cals nuvarande liv i Berlin berättar han om sina grekiska farföräldrars flykt till Amerika, sina föräldrars kärlekshistoria och hans egen trasiga ungdom.

Förutom att boken är underhållande berättad är den också tankeväckande. Historien väcker frågor om de faktorer som avgör könsidentiteten. I det här fallet ser Cal ut som både man och kvinna, uppfostras till flicka men har ändå en bestämd manlig könsidentitet. Är det då bara genuppsättningen som styr? Opereras nyfödda med könsmissbildningar? Vem tar beslutet om deras könsidentitet? Transexuella, är de födda med ett visst kön medan generna säger något annat?

Boken berättar om mycket annat också. Läsaren får bevittna massmorden i Turkiet, en alltför stark syskonkärlek, ett raskrig i Amerika, ett porträtt av en samvetstyngd och vidskeplig farmor, en porrklubb med sällsamma attraktioner i San Francisco.

3.8 av 5.

barndomsspår

jag är hemma hos mina föräldrar på landet. det är rödvin på verandan, grillat kött, kajakpaddling på sjön, några slag på rangen, paj med daimbotten och fyllning av blåbär, hallon och banan, noraglass och eftermiddagsslummer på studsmattan...

rikard och jag går i mina barndomsspår. jag visar honom grusvägen från vårt hus ner till norasjön. den verkade så oändligt lång när jag var liten. jag plockade vinbär på buskarna längs vägen och sandalerna var fyllda av grus. en slarvigt vikt handduk under en sommarbrun arm. fräknar på näsan och silverljust hår.

nu verkar vägen så kort. handdukar släppar aldrig mer i backen. näsan hinner inte bli fräknig eftersom jobbet stjäl alla soltimmar. och vinbär smakar annorlunda nu. dessutom har vattnet blivit så mycket kallare i allmänhet. nu badar jag sällan. jag har aldrig grus i skorna heller.

dagens ursäkt till herr hare

dagens ursäkt går till herr hare. förlåt för det fientliga inlägget tidigare. jag har förstått att du bara är en riktigt bra pappa som vaktar hålet ni bor i.

under en månad ska jag sommarjobba heltid på ett stort ingenjörsföretag. idag var min tredje dag. det är stimulerande och intressant men jag är genomtrött efter en dag. orkar varken träna, städa eller laga mat. jag försöker föreställa mig dagishämtning och två gnälliga ungar på det.