6) kings canyon

sista dagen tillbringade vi i kings canyon. jag blev förtrollad av lanskapet och geologisk information fanns under den långa vandringen.

första biten var brant uppför

kan någon se vilket ord det ska föreställa?

vi leker oh baby i'm a rockstar efter rihannas hit. den enda CD vi kunde hitta till den långa bilfärden. "so fresh, summer 2010". oförglömliga låtar. fast bättre än digeridoomusiken som vi fick genomlida under hela kakaduresan. ont om CD affärer faktiskt.

5) uluru

som riktiga turister såg vi uluru, eller ayer's rock, i både solnedgång och soluppgång. och vi gick de dryga nio km runt stenen men vi klättrade inte upp på den (respekt för aboriginernas heliga plats). jag tror alla i gruppen blev mer berörda och imponerade än vad var och en hade trott. det är en stark plats.

solnedgång

soluppgång

till soluppgången åkte vi i pyjamas och åt frukost när vi kom tillbaka. trots att klockan var o6.30 var vi inte ensamma på utsiktsplatsen...

det fanns mycket information om aboriginernas tro och historier om platsen. men jag hade velat veta mer om det geologiska istället för andeormar och heliga cermonier.

4) kata tjuta

tillbaka i darwin tog vi tåget ner mot alice springs. det tog drygt 24 timmar. obekväm natt men annars var tåget riktigt bra. billigt kaffe, handdukar, vatten, benutrymme och öken utanför fönstret.

tåget stannade till i katherine där vi fick kliva av och besöka stan. vilken håla. värre än darwin. hemskt. jag ville tillbaka till tåget direkt. men det erbjöds en busstur ut på landet också och det var trevligt om än oerhört varmt.

i alice springs var det tjugosju grader. vi frös innan kroppen hann ställa om sig.

vi hyrde en ny bil med bara hälften av gruppen (resten fortsatte ner till adelaide direkt). vi tog oss ut mot uluru och kata tjuta (aboriginernas namn på ayer's rock och the olgas, ingen här använder de namnen).

kata tjuta (the olgas)

en ödla till.

vi vandrade ner i den här dalen och gick drygt 7 km.

3) litchfield national park

en blötare natur med fler vattenfall och turister. vi överlistar dem genom att besöka platser i omvänd ordning och gå långa sträckor för att komma till avlägsna vattenfall inne i djungeln. fast då är det också blött, varmt och jävligt, flugor, ormar, törst. men vilken belöning när vi kommer fram till paradisiska platser!

jag minns att det var fruktansvärt varmt här. termometern i bilen visade på trettionio grader.

brända stammar från skogsbränder, men det hindrar dem inte från att blomma. gick förbi en förkolnad groda, det såg ut som om den blivit överraskad. en del fåglar (glador) använder sig av skogsbränder för att sätta eld på andra delar och på så sätt skrämma ut möss och andra smådjur. de tar en brinnande gren i näbben och tänder på...

bad i en oas efter en halvtimmes vandring genom djungeln.

några ut vår grupp badar längst ner i ett stort vattenfall

2) kakadu national park

nio personer som inte känner varandra alltför väl. det är lite av ett lotteri med stor risk för intriger och kaos. men jag har sällan upplevt en så välfungerande grupp. trots en bortskämd parisiska, fobier av alla slag, en pedant, en besserwisser, morgonhumör och kräftbrända axlar.

alla var nyfikna och ivriga att titta på och uppleva samma saker. alla var måna om varandra och visade stor omsorg. alla hade humor. det verkar vara allt som behövs!

våtmarksområde blir vårt första stopp. men killarna är mer intresserade av sin mustaschpakt.

en skylt till pappa

krokodilsafari. och de var inte svårhittade. gled listigt runt omkring båten och väntade på mat. vi fick inte gå ned till undervåningen när båten låg still.

rikard smälter in med sin reklamkeps.

saltvattenkrokodiler, salties, är väldigt fruktade i norra australien för de drar sig inte för att äta upp en människa om man råkar närma sig. honorna blir 3-4 meter och hanarna slutar aldrig växa. det största nulevande exemplaret är runt 7 meter.

jag såg en vattenbuffalo och en dingo längs vägarna.

och en ödla.

på kvällen åkte vi till en plats där aboriginerna bodde för länge sedan.

aboriginsk stenmålning från länge sedan

en magisk solnedgång

våra vita hyrbilar

1) darwin

darwin. det var en blöt hetta som mötte oss på flygplatsen. det var tiggande aboriginer som satt utanför affärer som sålde aboriginsk konst. det var festande backpackers som tjoade nätterna igenom.

det ligger en passiv aggressivitet över staden. de vita (australienare och turister) som säljer och köper aboriginsk konst men ignorerar de tiggande händerna utanför affären. aboriginernas blickar. hat? förakt? likgiltighet?

jag kände mig beklämd.

vi bodde på ett vandrarhem som låg centralt. vi sjöng karakoe på en lokal pub. vi badade i den skyddade poolen i havet (krokodilfara vid de vackra stränderna). vi besökte the sunrise market.

the sunrise market

den skyddade havspoolen

mid-term break (6 delar)

två veckor av resande mellan darwin och adelaide är slut. jag ska återge det färgstarkaste och finaste men det går inte att få med allt. för det har varit fantastiskt.

magiskt

att vi besökte spännande platser och att allt fungerade enligt planerna ligger kanske till grund för det magiska. men det avgörande är något som har hänt i mig. en utveckling, ett genombrott. jag är närvarande och avslappnad. jag kan uppskatta och ta in omgivningen. det är en helt ny upplevelse och jag är förstummad.

vilket slöseri det har varit att försöka påverka det okontrollerbara och bli stressad av att försöka ligga steget före. vilken galenskap!

jag tror genombrottet kom i och med "en magisk cocktail, en favorit kaka". med självkänsla kom tillit.

ps. aldrig mer tonfisk på burk. det har jag ätit alltför många gånger under resan för att spara pengar.

vad man borde göra och vad man gör

två design projects ska bli färdiga under hösten (våren). ett i water engineering, där vi ska dimensionera ett vattensystem till en ny stad. det andra projektet är i waste water treatment. mina nyfunna kinesiska tjejer (yuanyuan och yaping, men kallas rachel (?) och ping) och jag ska utforma en "aktivt slam" reningsprocess.

det är dagen före lovet och eftersom huvudet redan gått på semester blir det ingenting gjort. jag lurade istället med alison till belair för att springa. vi såg en liten koala som sov på en gren. det var tungsprunget och kyligt i luften. men tack till antibiotikan, jag mår prima!

imorgon ska jag spela kayakpolo. och sen flyger vi mot darwin! jippi ka-jay mothe-fucker!

en huntsman?

jag tror att det är en huntsman efter tidskrävande googlejämförelser...

Huntsman spiders

Low risk and non-aggressive

Area of distribution: Australia-wide.

Venom toxicity: The bite of Huntsman spiders is of low risk (mildly toxic) to humans. Huntsman spiders are a non-aggressive group of spiders.

Painful bite: a large Huntsman spider has extended fangs and can deliver a deep painful bite. Howver they are extremely timid and will run away given the chance.

Spider Identification: An adult Huntsman spider may have a body length of up to 20 mm. It's the diameter including legs may reach 45 mm. The first 2 pairs of legs are longer than rear two. The Huntsman spider is hairy; buff to beige brown colour, with dark patches on it's body.

Usual habitat areas: The Huntsman spider prefers to live under the flaking bark of trees, under flat rocks and under eaves or within roof spaces of buildings.

Often found indoors: The Huntsman Spider often wanders into homes and is found perched on a wall. They are shy, timid spiders able to move sideways at lighting-fast speed.

(googlebild)

spindel nr 1

jag vill åka hem

spindel på väggen

det förekommer vilda överläggningar om vad detta är för en sorts spindel. wolf spider, giant house spider...