det är omöjligt att njuta när man inte är närvarande. vilket också betyder att känslan av riktig lycka är utom räckhåll. jag vill inte åldras och inse att jag aldrig riktigt njutit. för varje dag som jag är någon annanstans mentalt missar jag de där små ögonblicken av lycka.
jag har en känsla av att de är för få, lyckostunderna. och jag misstänker att det inte är för att de kommer så sällan, utan för att jag är för långt borta för att gripa tag i dem. så jag ska träna på att vara närvarande.
det har tagit lång tid att inse hur jag ska gå till väga. om det är för att jag är rent ut sagt lite korkad eller rädd för att ta tag i problemet vet jag inte, men det har tagit löjligt lång tid att komma fram till något så enkelt och genialiskt.
sinnena. känsel, smak, lukt, hörsel och syn.
under beröring, som till exempel massage, kan jag stundvis vara helt närvarande. det finns inget annat än känslan av välbehag.
nu ska jag träna mig på smaken. att låta mig uppfyllas av den sinnesaktiviteten. och så småningom kan jag gå vidare till lukt, hörsel och syn. men de är svårare tror jag. för mig.
ju fler gånger jag är närvarande, desto lättare kommer kroppen att känna igen känslan. det kommer att bli lättare och lättare.
Det kan ta tid att komma på det!! men en del hittar aldrig dit, en del efter lång tid!! Du är på god väg!!
SvaraRaderaMed åldern kommer en klokhet och att man kommer på vad det egentligen handlar om, ganska skönt!! Så det blir bara bättre och bättre!
Släpp in livet!:))
Puss, mammis!!