nu gick det undan. svältfödd på ny litteratur och så hamnade den här juvelen i mina händer. det tog två dagar och nu är den tyvärr slut. eller tack och lov, för det var en hjärtskärande och ångestfylld resa.
en del av er känner igen historien från filmen the road 2009. jag har inte sett filmen, men boken har i alla fall en skrämmande närvaro. stämningen lämnar en sträv smak i munnen och hopplösheten gör ont. aska. köld. hunger.
det är en far och hans son som vandrar mot kusten i ett ödelagt landskap. allt är dött och sönderbränt, husen är plundrade sedan flera år tillbaks, pojken minns ingen annan värld, de gömmer sig för "de onda". det är tiden efter jordens undergång, några få överlevande som stretar vidare fast solen aldrig visar sig bakom dimman.
de onda. de som håller andra människor som boskap och slaktar dem när de är hungriga. de som rånmördar. i en tid av grymhet väljer en del överlevnad till varje pris. och andra att ta sitt liv. som pojkens mor. fadern stålsätter sig inför hemsk men likväl möjlig situation. att offra sin sista kula för att döda pojken om han inte kan skydda sin son från kannibalerna.
boken fick mig att må riktigt dåligt. tyngd. och faktiskt livrädd. ja, jag kunde till och med inte släcka lampan när jag skulle sova. jag var rädd. men det slog mig att jag inte var rädd för världsundergången utan för anarkin. människor i desperation. människor i panik.
det var knapphändigt med information om vad som hade hänt. om vilka de onda var. om allt möjligt. och min nyfikenhet stillades aldrig, vilket gjorde mig lite (mycket) frustrerad. men jag tolkar det som att författaren ville att läsaren skulle uppleva situationen precis om fadern och pojken. de visste ingenting om vad som hade hänt, de hade ingen att fråga.
4.5 av 5
Ungefär så här lyriska var flera av medlemmarna i min bokcirkel när vi diskuterade den för ett par år sen. Jag blev bara frustrerad av det bristande ramverket och tyckte därför aldrig att boken blev speciellt obehaglig. Jag är dock inte så sugen på att se filmen, för det räcker gott med att ha läst om en grillad baby - att se den scenen vore vidrigt.
SvaraRadera