torsdag 5 augusti 2010

självförtroende vs självkänsla

det enda sättet att få mig att genomföra något är att sätta upp mål. annars faller jag ner i apati och lathet. jag beklagar men listorna måste få stanna!

efter att intrycken av allt det nya och sällsamma har blivit normalt har vardagen hunnit ifatt. det går inte att fly från sig själv med duschar av stimuli (huh caroline?), jaget hinner alltid ifatt och förbi. men det har jag ju inte försökt heller (inte den här gången). så jag välkomnar vardagen även här och mina sedvanliga duster med generell livsfilosofi.

kan någon ge mig en tydlig definition av självkänsla och självförtroende? vad är skillnaden mellan dem? och hur förvärvas de?

när och hur får ett barn självförtroende? självkänsla?

7 kommentarer:

  1. Anonym6 augusti 2010 kl. 01:55

    svåra frågor! jag vet inte vad som är rätt, men jag tänker såhär:
    självkänsla är hur man trivs med sig själv oavsett prestationer. självförtroende kan man uppnå med prestationer, t ex mvg. klassisk självförtroende-höjare!
    /caroline

    SvaraRadera
  2. Anonym6 augusti 2010 kl. 08:55

    Jag håller med fina Caroline. Självförtroende är tilliten till din förmåga att prestera. Självkänslan är hur du skattar ditt värde utan prestationer. /H

    SvaraRadera
  3. Lotta melin6 augusti 2010 kl. 14:38

    Kloka ord från föregående talare! Det finns många med ett gott självförtroende, men som ändå har en svag självkänsla.

    Tillägg skulle kunna vara, tro på sin förmåga, sitt egenvärde, respektive prestera något som ändå bara är ytligt!! Det är inom sig styrkan ska finnas!! Du har den, tro på den!! Kram mamsen!!

    SvaraRadera
  4. Hanna Maria6 augusti 2010 kl. 23:57

    jag anade något sådant... men kan man tycka om sig själv, trivas och tycka att man är ok MEN ÄNDÅ vara osäker på om man duger? eller är det en paradox? för jag upplever något sådant ibland, och det känns lite skevt

    SvaraRadera
  5. Lotta Melin7 augusti 2010 kl. 04:30

    Osäker på om du duger? Du tänker fel där, grubbla inte! Ditt mantra blir från nu, JAG DUGER! Och det vet du är sant, du måste bara komma till insikt!! Puss!

    SvaraRadera
  6. Anonym7 augusti 2010 kl. 05:09

    Lita på din egen uppfattning och var trygg i att alla har en plats. "Duger" är ett ord och begrepp som jag ogillar. Ingen annan kan bestämma om någon annan person "duger". För vad? För vem? Hur då? Det är som att acceptera att någon obekant ska få döma mig - aldrig i livet!
    Så släpp "duger"... Du är bäst! / Pappis

    SvaraRadera
  7. Anonym8 augusti 2010 kl. 05:02

    instämmer! hanna, du mer än duger! du är fantastisk ju!
    /caroline

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)