det sitter allt som oftast en hare utanför vårt köksfönster. en eller två gånger går väl an. jag skulle till och med välkomna den lilla stackaren som tillfällig besökare. men det är ingen stackare. haren sitter där varenda gång jag tittar ut genom fönstret. den är som en permanent trädgårdstomte. fast levande. det börjar bli obehagligt.
camilla kröp nyss upp på köksbordet och öppnade fönstret. hon utstötte ett mycket hotfullt "UHHH" åt haren men den vred inte ens på öronen. det är en hårdkokt ligist.
vad vill den? vad väntar den på?
ibland står camilla bakom gardinen och håller koll. "nu kliar den sig på bakbenet". "nu vände den sig lite". vi vill ju veta vad den planerar men hittills har vår spaning varit fruktlös. den avslöjar inget. bara stirrar på oss med sina svarta, blanka ögon.
jag kastade ett ruttet päron mot psykopaten. päronet landade fem meter bredvid den. ok, det var ett dåligt kast. men någon sorts reaktion borde det ha framkallat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar