evigheten

voici ett litet citat:

...långt där ute fanns ett berg, en mil långt, en mil brett, och en mil högt. Och vart tusende år kom en fågel flygande och vässade sin näbb mot berget. Och när berget var bortnött hade en sekund av evigheten gått.

(Nedstörtad ängel, PO Enquist)

det är förstås nonsens eftersom evigheten inte kan mätas, varken i näbbar eller sekunder. det är ju just det som är meningen med ordet "evigheten", det vill säga att det inte finns någon början och inte heller något slut.

jag fastnade ändå vid dessa rader då de gav mig en hissnande känsla. jag fick faktiskt en glimt av evighetens storslagenhet. jag antar att den lilla hjärnan behöver något det kan jämföra med för att kunna förnimma det oändliga. till exempel år och sekunder.

terminens sista tenta kändes inte som en evighet. tvärtom, trots sina fem timmar rusade den iväg alldeles för snabbt. tentavakten fick nästan rycka pennan ur min hand. suck, jag skulle ju bara skriva lite till...

nu är det äntligen sommarlov!