ingången till uni of adelaide (stulen bild)
jag kämpar med en hydrologiövning. känner mig ganska ilsken nu, den är totalt osammarbetsvillig. och jag är trött. inte bara kvällstrött, terminstrött också.
vi gick ner till stranden i solnedgången. det är hissnande att tänka att där, lite snett söderut från stranden sett, där finns ingenting förrän antarktis. och pingviner. (tänker på de missnöjda pingvinerna i snöstormen ur Madagaskar).
jag på stranden
stranden i solljus
den här veckan har varit galen. två gigantiska grupparbeten, två övningar och en rapport. jag har varit ihärdig, gått upp tidigt för att göra klart. (det är ju för att jag varit lat innan så jag förtjänar inget "vad duktig du är"). när jag gick hem från skolan tyckte jag att det var något konstig. det var mitt hjärta. slog alldeles för fort för en promenad. och det gick inte att få ner takten, stressen ville inte lämna kroppen.
det är lustigt hur snabbt den kan komma, installera sig och vara helt oförstående när den inte är välkommen längre.
jag behöver tid när jag varit stressad. jag behöver påtvingat lugn. tvinga ner mig i stolen med te och bok. tvinga mig till en dag hemma i solen.
under stressen tittar en stillsam glädje fram. vad den kommer ifrån vet bara gud. jag ställer inga frågor längre, det är så mycket underligt som händer i mig. men det är fint med den där glädjen. det är nästan en ödmjuk tacksamhet tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar