


när vi tankade frågade jag om koalor eftersom catrine har berättat att hon sett dem i trakten.
killen på macken: g’day, ho’a’ya?
hanna: …fine..?
killen: Nis’wet’t’day! Nis’an’shani! Wha’do’ya’need?
hanna: ... about koalas, where can we find them nearby?
killen: well, go’tre’gtrd’hytr’hujy louy’sargh’lighthouse’gyh’fre dse’ftr’trees’gtr’def’vgd!
hanna: …ok, thank you very much!
alltså. vid några träd runt fyren? jodå. där satt de allihop. som små bollar i träden.
det var svårt att slita sig. jag ville ha en koalakram.
de 12 apostlarna är min största naturupplevelse hittills. våg efter våg rullar in med enorm kraft och nöter bort lite kalksten i taget.
- b
till slut blev de mer rakt på sak som if you drink and then drive, you’re a bloody idiot.
det finns två tillfällen då jag kan vara säker på att rikard har något att säga. det ena är när vi åker förbi en golfbana. då ropar han golfbana. och det andra är när vi passerar en ”creek”. då muttrar han att man inte ens kan se vattnet, löjligt.
det känns lite som en annan planet. alla träd är underliga. djuren är nya och konstiga. blommorna är egendomliga.
vi hamnade på en jättelång strand.
efter hundra rödljus har vi lämnat sydney och börjar köra mot adelaide, via great ocean road. var är alla kängurur? jag surar hela dagen. vi väljer en camping som har ”kangaroo guaranteed". Där var de.
rikard stöter sig med en på en gång när han parkerar på en god betesplätt. han stannar bakom husvagnen hela natten och glor förebrående på oss.
jetlag. efter kexbananmiddag och film på datorn somnar vi. klockan är 18.45. då vaknar man också tidigt och det finns inget annat att göra än att ge sig ut på joggingrunda. havet, soluppgången och stranden slog till och med de flygande hundarna.